Det mörknar

host

En oktoberdag för fyra år sedan

Och jag sitter i sovrummet intill en febrig liten som nu börjar röra på sig. Det är första höstlovsdagen och såklart blir barnen sjuka. Precis som jag själv brukade bli så snart det vankades lov.

Ja, ja.

Jag minns plötsligt hösten när jag gick från t-banestationen i Alvik och sneddade genom skogspartiet, där bakom det gråa huset, för att komma till jobbet. Varje dag. Jag gillar det där att gå mellan hus och genom natur. Mitt emot jobbet fanns ett “berg” med skog på, strax nedanför låg hamnen. Sedan har de byggt ut tvärbanan, men jag har inte varit där på några år. Jag tror att det ser lite annorlunda ut nu.

Sigtuna är lite likadant: vatten, backar, kullar, skogspartier, små genvägar. Där gick jag idag, på väg hem från Ica med sådant man kan vilja ha om man är 2,5 år och febrig.

Fast hon ville inget ha, bara somna intill mamma i sängen. Hade sovit i pappas famn när jag var iväg, vaknade till när jag kom. Rosiga kinder och tunga ögonlock.

Jag köpte också choklad. Det kan föräldrar behöva när barnen är sjuka. Så det så.

Jag orkar inte rädda världen i dag. Men något smart ska jag försöka komma på i alla fall. Något litet.